De flesta av oss har troligtvis starka minnen från barndomen, och vissa saker kommer man nog att minnas i all evighet. För vem minns inte alla de där härliga filmerna man kunde sitta och titta på om och om igen. Det var allt ifrån Disney till Astrid Lindgren och aldrig någonsin så tröttnade man på detta. Varje gång var liksom minst lika spännande som den andra och tröttnade aldrig på dessa sagor.
Och kanske är det just därför som man aldrig tröttnade på dessa filmer och böcker som barn, för det slutade alltid lyckligt. De bra sluten var liksom som en genomgående trygghet som man visste aldrig skulle svika en. Och kanske finns det en tanke bakom detta? Att just barnfilmer alltid måste ha ett bra slut och en positiv underton under hela handlingen.
För även om vi vuxna ofta ställer oss kritiska till många filmer som endast är positiva och roliga, så är det kanske inget fel med detta egentligen. Även om lyckliga slut och härliga berättelser inte speglar det verkliga livet i alla avseenden, så kan ju inte lite extra glädje göra någon illa? För alla behöver det någon gång under livets gång.