Det råder nog inga tvivel om att vi alla sitter inne på många härliga minnen från vår barndom. Vissa är roliga, andra mindre roliga. Men oavsett vad, så har vi i alla fall massa bilder som vi kan se tillbaka på idag. Det kan vara allt ifrån närman öppnade sin 5-årspresent till när man förstå gångne stod på ett par skidor. Oftast så minns man det som om att man nog var äldre än vad man var, och ofta så brukar omgivningar runt omkring en alltid verka mycket större än vad den egentligen var.
Ett av mina absolut starkaste minnen från barndomen är när jag brukade sitta i barnstolen där bak på pappas cykel. Jag minns det som om att det var igår, men framförallt hur stor jag kände mig när jag satt där bak. Nu när man är vuxen så vet jag ju att jag inte alls var det, säkert bara 2-3 år. Min pappa brukade mata mig med vingummi när jag satt där bak, och varje gång han sträckte bak handen så gissade jag vilken färg det skulle bli.
Faktum är att alla minnen runt just cykeln är extra starka, särskilt den stunden så jag för första gången cyklade själv utan stödhjul. En triumf! Då framstod en barnstol till cykeln väldigt långt ifrån hur stor man faktiskt då kände sig. Och ändå så var jag nog bara 6 år gammal. Tänk hur spännande det är vad minnen kan göra med en. Jag ska nog också skaffa en barnstol till mina barn.