Att presenter var det roligaste som fanns när man var lite alltid är vi nog alla överens om. Födelsedag, julafton och eventuellt namnsdagar var de mest uppskattade och efterlängtade dagarna på året. När man tog studenten var det verkligen trevligt att få studentpresenter. Dessa var höjdpunkterna i livet, och den ständiga spänningen inför alla paket man skulle få var enorm.

Födelsedagar gillade man för att det var ens egen dag, och oavsett vad så var det bara du själv som skulle få klämma och öppna paket. Det fanns inget julbord eller kalle anka som stod i vägen. Redan vid uppvaktningen på morgonen fick man massa paket som man fick öppna. Man behövde inte ens be om lov, det vara bara att slita upp paketen så fort så möjligt. Man var fylld av både glädje, spänning. Skulle man få den där Barbiedockan man önskat sig? Tänk om inte. Då skulle man ju bli så väldigt ledsen, och man får inte visa sin besvikelse. Det är bortskämt har mamma sagt.

På julafton var det hel lite annorlunda. Då fick alla paketen ligga under granen hel dagen, utan att man fick röra dem! Det var verkligen pest och pina att inte får klämma och gissa. Men även om det var förbjudet gjorde man givetvis detta ändå, som den busiga femåring man var. Och nästan varje gång lyckades man gissa rätt, och fick senare på kvällen lägga på en låtsatsmin som sa ”En docka! Tänka sig att skulle få en sådan”.

Ja, minnena från barndomen och alla presentöppningar är många och härliga. Den typen av glädje kommer man nog aldrig känna igen. Kanske får man istället glädja sig åt andra saker än att klämma paket och riva upp papper.